Jaha, min otroliga tur bara fortsätter... (LITE sarkastisk). När jag körde till jobb imorse körde jag på något, men trodde inte det var så farligt. Kom ut till bilen på eftermiddagen när jag skulle köra hem från jobb och upptäcker att jag har punka. Tack och lov hjälpte min kollega Maggan Persson och tre trevliga djurgårdare mig att byte däck så jag kom hem. Tur att mamma är i Skottland och hälsar på syrran så jag kan ta hennes bil istället tills jag lyckats fixa ett nytt däck.

Benet mitt fortsätter också att jävlas. Vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Fick beskedet av läkaren att jag skulle kunna belasta det fullt efter juni. Men kan konstatera att det idag är den 26/6 och jag har fortfarande ont och kan absolut inte springa (bortsett från under midsommar, fast det var ju speciella omständigheter ;)).



Det enda positiva är väl att ju mer otur jag har och ju mer skit som händer ju bättre måste det ju bli när det väl vänder? Och det måste ju vända nån gång... 

Hoppas alla hade en fin midsommar :)
Jag är nöjd med min iaf. Var i Halmstad och firade med Ellen och hennes kompisar, så fick träffa många nya trevliga människor. Men det bästa var framförallt att få komma bort från verkligheten ett tag.
Fick nämligen ett tråkigt besked angående Dagobert i torsdags. Vilket i korthet innebär att han skall vila ca. 1år. Jag slutar el. gör därmed ett längre uppehåll med hästarna.
Svårt att riktigt fatta att det är slut. Vad ska jag hitta på nu? Känns plötsligt väldigt tomt och läskigt, för när något som varit en så stor del av ens liv bara tar slut, vem är man då? Visst jag kommer att kunna göra en massa annat, som jag förut inte hunnit el. haft möjlighet till. Men vad är det jag vill göra nu? Dags att göra upp nya planer.