Har funderat ett tag på om jag ska skriva om detta eller ej. Men känner att det kan vara skönt att få uttrycka det och försöka sätt ord på känslan.
Det är väldigt mycket prat överallt om de ökade sjukskrivningarna och att allt fler går in i väggen. Hur ska vi förebygga det och hur ska dess människor komma tillbaka till arbete. Och ja, jag förstår att detta är de viktigaste frågorna i sammanhanget. Men ibland kan jag känna att det hade varit skönt med tips och råd på hur man ska bemöta människor som har gått in i väggen och är på den långa resan tillbaka.
Det skapar stress, oro, skuld och tar mycket positiv energi att umgås med en sådan person. Tycker det är svårt att inte saker personligt även om jag vet att jag inte borde göra det. Har också svårt att be om ursäkt och kapitulera för en situation där jag egentligen inte gjort fel...
Det är en klurig sjukdom/tillstånd eller vad man ska kalla det... Hur man än vänder sig har man röven bak. Kanske skulle det hjälpa om nära anhöriga hade fått lite tips från proffs hur just denna individen skall bemötas. Kanske hade detta kunnat hjälpa läkningen. Kanske skulle det kunna hjälpa anhöriga att förebygga vissa situationer vid vissa tillfällen. Kanske skulle det hjälpa oss närstående att kunna läsa av personen bättre. Annars är det lite som att gå på ett minfält.
Men jag är kanske bara gnällig och egocentrisk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar